Minstingen växer typ medan jag tittar på honom, får lite panik samtidigt tycker jag det är så skönt att han inte är lika ömtålig och närmar sig utträdet ur plötslig spädbarnsdöd åldern (vet inte när det är dock för jag vågar inte googla det, men antar att desto äldre desto mindre risk). Jag är så himla glad att den här lille mannen kom till oss, jag njuter verkligen av varje dag för även om jag försöker övertyga maken om att fyra barn inte alls är så många så lär det inte bli fler bebisar för oss.
Han är så glad och enkel, sover och äter bra, hänger med på allt, jobb, hämtningar i skolan, ärenden, aktiviteter ja allt, han flinar mest hela tiden. Bara han får va nära mamma så är allt fint.
Igår va maken ute på middag, jag la alla tre själv, B somnade i min famn i stora barnens säng samtidigt som de två andra mötte john blund. Då började jag gråta satt där och grät, av lycka i ett hav av mina ungar!
Hur gick det till? Hur har jag haft sån tur? Livrädd att något ska hända och slå allt i spillror. Känner sån oerhörd tacksamhet för varje dag vi får va friska och tillsammans.
Ta hand om varandra!

Lilla Balthazar tre månader nästa vecka!
Så himla lik sina syskon eller hur?

Iggy tre månader

Rio fyra månader