När olyckan är framme…

Vi var på tekniska museet med fam W, hade så trevligt och mysigt. Plötsligt hör jag sonen gråta hysteriskt bakom mig, vänder mig om och möts av en pojke som springer mot mig med blodet flödande i ansiktet. Ulle som känner mig väldigt väl inser snabbt att det är bäst hon tar kommandot då jag är ganska känslig för blod och jag måste ta hand om Rio som blir lite rädd. Maken är också där och håller och tröstar Iggy medans Ulle fixar tryckförband, tar reda på vart som är närmast att åka för det är djupt och behöver sys. Jag beställer en taxi och de åker snabbt iväg. Ulle håller mig uppdaterad om vad som händer hela tiden, efter några timmar är de hemma igen, tre stygn och en erfarenhet rikare. Allt gick bra och det såg nog allvarligare ut än vad det va.
Tusen tack bästa bästa Ulle för allt lugn och hjälp!
Idag ska vi ta bort de där stygnen, sen ska vi gå på grönan med morbror och fira!
IMG_1835IMG_1838IMG_1839

En tanke på “När olyckan är framme…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s