Tacksam

Jodå vi lever fortfarande, har bara varit lite mycket och faktiskt lite semester.
Trots att semestern blev allt annat än det jag fantiserat om (maken fick lämna för jobb efter 1,5 dag, det regnade som om nån öppnat en kran över ön i 2 dygn, Lydia blev magsjuk) så känner jag en otrolig tacksamhet. Tacksam för det fina livet, allt jag får uppleva, mina fina barn, familj, vänner, att jag får bo här. Jag känner mig ofta rädd för att nåt ska tas ifrån mig (vem gör inte det) eller att jag ska tas härifrån, så jag försöker att ta till vara på det fina, livet, istället för att gräva ner mig och va arg när det inte blir som jag tänkt (jag jobbar alltså på det, funkar långt ifrån alltid). Klart jag grät hysteriska mängder tårar när det stod klart att maken var tvungen att lämna oss i paradiset, det skulle va hans första semester på 2 år, vi behövde verkligen familjetid tillsammans efter det senaste halvåret när han ständigt varit på resande fot men så blev det alltså inte. MEN och ett stort MEN, vem kan klaga när man är på Maldiverna, det finns ju definitivt värre ställen att va gräsänka på liksom. Dessutom hade vi ju våra fantastiska vänner fam P med oss, tusen tack kära ni för en underbar resa även om det inte blev helt som vi tänkt oss, vi får boka ny resa!FullSizeRender13FullSizeRender14FullSizeRender15FullSizeRender16FullSizeRender17FullSizeRender18FullSizeRender19IMG_0957IMG_0972IMG_0977IMG_0978IMG_1037