Att leva med en 2-åring

Jag har helt glömt hur det va när Iggy va 2 eller inte glömt kanske mer förträngt (kan för övrigt inte förstå att han bara var två när Rio kom).
Plötsligt när de fyller två blir de en egen person, innan har de, iallafall mina varit bebisar och relativt medgörliga eller lätta att avleda men vips när de fyller två ja då ska det bestämmas själv, busas, bråkas, skrikas, de kan vara precis HUR jobbiga som helst för att sekunden senare va rena drömmen och sinnesjukt roliga. Mini kan få mig att vilja slita av mitt hår till att i nästa skratta så jag gråter åt hennes upptåg eller kommentarer. Allt det jobbiga vägs verkligen upp av de roliga stunderna, älskar tvååringar och fick jag bestämma skulle vi ha en tvååring varje år men ja det går ju såklart inte.
På väg till förskolan i morse, ville hon plötsligt gå, vi har ju ingen brådska så det fick hon såklart, först skulle hon bara ta av sig skorna och byta fot på dem, ja så de kom på fel fot. Nöjd över att hon klarade det helt själv sprang hon sen med glappande skor resten av vägen.
Hon bestämmer som sagt det mesta själv och gör det riktigt bra om man frågar henne, hon har därför bestämt att va med på bild sker endast på hennes villkor, och det är ju inte mer än rätt naturligtvis, mamman vill ju föreviga varje sekund och det är ju faktiskt ganska onödigt.
Hon är så in i norden hjälpsam när det är nåt hon vill göra men omöjlig att fånga när det är något hon inte vill. Hon äter det hon vill, går ABSOLUT inte truga, när hon anser sig klar går hon från bordet säger tack och tvättar händerna även om vi andra bara kommit halvvägs, försöka få henne att sitta kvar är lönlöst om vi inte vill binda fast henne (tänker att hon måste va lite äldre innan vi kan begära det). Hon är en dramaqueen utan dess like, kastar sig dramatiskt på golvet om hon inte får som hon vill, dock tar ingen i familjen nån vidare notis om det så hon är snabbt på fötter igen, hon gråter hysteriskt vid minsta lilla motgång, Iggy borstade bara av sig och gick vidare. Så otroligt olika men precis lika härliga och underbara. Rio stora lilla gumman, vi älskar dig så, så oändligt tacksamma för att få ha dig i våra liv, gullunge!FullSizeRender13
FullSizeRender9

2 tankar om “Att leva med en 2-åring

  1. hahahahha helt rätt Rio!!! Om mamma säger ja ska man alltid säga nej och vice versa, ta det från någon som lever som hon lär!!!! När jag kommer ner ska jag lära henne tusen till bus 🙂 🙂 //nora

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s