Morsdag

Och de numer obligatoriska morsdagsbilderna är fixade.. Kanske kommer ni ihåg att jag förra året bestämde att vi varje morsdag ska ta bilder ihop, jag och barnen, här har ni årets. De växer så det knakar, när man är i det varje dag ser man det liksom inte men när jag kollar på bilderna från förra året blir det så tydligt, mina fina alldeles egna (ja makens också naturligtvis) ungar, att det kunde bli så bra, livet alltså. Låt det bestå! Njuta varje dag! Kan knappt förstå att jag är mamma till de där två!
Puss och kram till alla mammor och speciellt till min egen, utan dig vore jag ingenting!

Tack för alla kommentarer på gårdagens inlägg, jag ska fortsätta och klura, stöta och blöta så får vi se vad som händer!IMG_0628_Edit
IMG_0636_Edit

I valet och kvalet, igen..

Ja nu är vi här igen, bloggens vara eller icke vara. Som ni märkt blir det allt längre mellan inläggen, mindre och ”fattigare” innehåll (märks på antalet besök på sidan också, som minskat ganska mycket). Förr tyckte jag att jag ibland fick till det riktigt bra när jag skrev om olika saker jag tänkt på eller råkat ut för, men sen barnen kom har det helt försvunnit, av två anledningar egentligen, dels för att jag skriver på annat och väljer att ”spara” en del till det dels för att jag helt enkelt spenderar nästan all min vakna tid med småbarn och ni vet ju hur lätt det är att tänka på smarta roliga saker samtidigt som man bollar små troll runt benen. Nu känns det mest som att jag redovisar vad jag och barnen gör, och helt ärligt är det väl inte så kul att läsa om, om man inte känner oss väldigt väl. Ibland får jag nåt ryck efter blivit inspirerad av nån annan blogg, nu ska jag också skriva och fota det som inspirerar mig, kanske kan jag inspirera någon annan, men helt ärligt VEM bryr sig om vad jag har på mig? VEM bryr sig om vad jag köpt för nytt nagellack? VEM bryr sig om jag fått en present av min man? VEM bryr sig om vilka nya ord Rio kan säga? VEM bryr sig om vad vi äter till middag? VEM bryr sig om vilken bok jag läser eller serie vi tittar på. För det är exakt sånt som jag tycker om att läsa om, få tips och inblick hos andra. Men den stora skillnaden jag är ju INGEN ”kändis”, alltså blir allt det där plötsligt ganska ointressant. Jag vet att jag har en trogen skara läsare, som tycker det är kul att följa framförallt barnen, känna sig närmre oss och det har jag full förståelse för och mycket därför jag ändå fortsatt, men tyvärr känns det inte vidare inspirerande för mig, liksom samma hela tiden, dessutom börjar barnen bli större, kan jag liksom bestämma över deras huvuden att de ska exponeras på internet i tid och otid, låsa bloggen är ju ett alternativ, men vill jag det? Så nu vet jag inte hur jag ska göra, kanske ska jag ta ett uppehåll igen och fundera ut och kanske ta hjälp av någon kreativ och bena upp vad jag egentligen vill med bloggen. Att sluta helt känns lite konstigt efter alla år, dessutom en fin gåva till mina barn, men som det är just nu kan det inte fortsätta hursomhelst.
Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget, det bevisar ju att ni iallafall är några som fortfarande läser.
Bild 2015-05-30 kl. 10.15 #3

Före och efter

So here we go, nu har jag funderat klart, här får ni bilder och de senaste måtten, de sista jag lovar. Nu har jag nåt ett av målen, nya är spikade men de kommer vara bara för mig men kanske kommer det nåt nångång då och då. Jag ville förlora en del i vikt, och bli starkare, ja, men det viktigaste var att få träningen att bli en naturlig del av mitt liv, vilket den nu också är och jag ska verkligen kämpa med näbbar och klor för att det ska förbli så, för jag mår ju så mycket bättre, kroppsligt men framför allt mentalt och det är det viktigaste för mig och min familj, visst har jag fortfarande dippar (som alla) men de blir inte lika djupa och mörka. Vi satte ett mål på 6 månader, det tog 7 men vad gör det. Jag har sakta men säkert ändrat små saker, vanor och ovanor men träningen har absolut varit den största förändringen och det har gett resultat. Jag äter fortfarande allt men lite mindre portioner, mer grönt och mindre godis (men en liten chokladbit varje dag).
Jag är väldigt stolt, så jag antar att det är därför jag vill dela med mig.
Nu ser jag framemot lite längre löprundor i ett svalare Sverige om några veckor, milen SKA bräckas, kanske kanske anmäler jag mig till det där midnattsloppet som aldrig blev av för 2 år sedan.

Vikt: -8,3kg
Mage: -11,5cm
Höft: -12cm
Midja: -8cm
Lår: -1cm
Arm: -2cm
Byst: -9,5cm
Kroppsfett: – 7,8%
IMG_5600
IMG_5601

Ursäkta bildkvaliten och ”nakenchoken” (blir aldrig fler bilder i underkläder jag lovar), nån fotograf blir jag aldrig.

Abu Dhabi

I tisdagskväll fick vi mitt i sjukdomar ett ryck och bokade en spontan helg på hotell i grann emiratet Abu Dhabi. Det börjar som ni vet bli riktigt varmt så det krävs en del fantasi för att komma på vad vi ska göra på helgerna, man blir fort trött på lekland och köpcentrum. Så när några vänner frågade om vi ville följa med över helgen tackade vi snabbt ja. Under lågsäsong kan man få riktigt bra priser på hotellen här, vi testade Park Hyatt den här gången och det va riktigt bra. Iggy hängde en del på kidsclub under de varmaste timmarna medans Rio sov på rummet. Annars hängde vi mest i den svala poolen och på beachrestaurangen för både lunch och middag. En super mysig helg, alla är nöjda och glada och bäst av allt maken är frisk igen!IMG_5656
IMG_5657
IMG_5658
IMG_5661
IMG_5662-1
IMG_5660

Min dag i bilder

Började morgonen med en promenad till Minis babysim, hon gillar det ungefär lika mycket som bilden visar, inte vidare mycket alls. Stället vi håller till på är det inget fel på iallafall, kanske lite kallt i vattnet (sisådär 29 grader).
Hem till en make som precis varit hos doktorn och fått halsfluss konstaterat (vi vet alla hur det är när en man är sjuk, VÄLDIGT sjuk), han och Rio tog en lunchlur medans jag åt just lunch, drack en kaffe och åt plopp (plopp i just dessa förpackningar är det bästa som finns).
Hämtade den andra busungen och drog för utklädnads fixning, de ska klä ut sig till det yrke de vill jobba med som vuxna, polis naturligtvis! relativt enkelt, kunde ju varit astronaut eller nåt annat lite mer avancerat.
Efter middagen fick vi med den sjuke på en liten promenad, frisk luft är ju alltid bra, synd att den inte är så frisk här just nu bara, mest varm och fuktig faktiskt.
När barnen var nere för räkning, snörade jag på mig skorna för att få rensa huvudet med lite kvälls löpning (mornarna är körda nu, solen måste stå riktigt lågt eller helst ha gått ner för att jag ens ska tänka tanken), trots värmen eller det är faktiskt fukten som är värst, man svettas bara av att stå still, så ni förstår ju hur mycket man svettas när man rör på sig då, klarade jag för första gången 6km, kanske inte snabbaste tiden i världen och inget underverk för mänskligheten men en milstolpe för lilla mig. 1 mil var ett av mina mål när jag började som ni kanske kommer ihåg, kändes näst intill ouppnåeligt för 6 månader sedan, det gör det inte längre, i sommar hemma i Sverige tar jag det.
Är i mål med mitt viktmål också, kanske (om jag vågar) får ni före och efter bilder och en summering av vikt och mått, vikt och mått har ni ju fått förut, så det ska ni naturligtvis få (för visst tycker ni det är fantastiskt kul att läsa??) men bilderna vet i tusan, får suga på det ett tag till..
Nu avslutar vi dagen med en kopp te och modern family!
Så där har ni en helt vanlig dag i mitt liv just nu!IMG_5637
IMG_5636
IMG_5635
IMG_5638
IMG_5641
IMG_5646
IMG_5645
IMG_5644
IMG_5643

17 maj!

Det är ju ingen vanlig dag, eftersom vi har väldigt många norska vänner blir det lite extra firande för oss. Imorse var vi inbjudna på champagne frukost hos grannarna. Eftersom maken är ledig dagen till ära, tackade vi glatt ja. God frukost som inte slutade förrän vid 2 när norrmännen drog vidare till kyrkan för mer firande.
Norska nationaldagen i all ära men nåt som är ännu viktigare denna dag är att två av de viktigaste personerna i mitt liv firar bröllopsdag, och i år är det extra jubileum då de firar hela 40 år! Det är helt galet stort, jag är så så lycklig som har just er till föräldrar! Älskar er så! Fira ordentligt så får vi fira ännu mer när vi ses i sommar!IMG_5628
IMG_5627
IMG_5626
IMG_5629

Min man han kan

Älskar vackra anteckningsblock, har ett bredvid sängen (kommer på så mycket bra mitt i natten när jag inte kan somna om efter att nåt litet troll väckt mig, som inte alltid är lika bra när man vaknar på morgonen), ett i handväskan, ett bredvid datorn, kan tyckas lite överdrivet att ha många olika kanske, varför inte flytta med sig ett och samma liksom. Jag vet inte, men då finns det liksom aldrig där när jag behöver det, visst telefonen men det är inte samma sak, är lite konservativ av mig, gillar känslan av riktigt block och penna (är galen i fina pennor också, alltid på jakt efter den perfekta). Min man känner naturligtvis denna fetisch och vet att jag länge smygtittat på de här från Smythson med tryckt text på. Så när han hade några timmar över på Heathrow, fick butiken ett besök. Man kan ju undra vad han tycker att jag ska skriva i top secret, tror han gillade färgen mer en själva texten.IMG_5602

Drama queen

Jissus vilken primadonna vi har här hemma för tillfället. Såhär va aldrig Iggy, blir väl lynchad om jag säger att det är skillnad på könen så jag håller mig till att deras personligheter är vitt skilda. Hon slänger sig på golvet vid minsta motgång, styr och ställer, får hon inte som hon vill blir det stora tårar, skrik och gnäll. Hon har en blick som kan skära sten, en blick som visar hur fruktansvärt förorättad och förolämpad hon känner sig när hon inte får hälla vatten på golvet eller slänga min telefon i papperskorgen, en underläpp som åker ut en gång i kvarten, ett gulligt knubbigt litet pekfinger som viftas i luften en gång i sekunden. VART lär de sig sånt här?? Va va?? Jag går ju knappast runt hemma och slänger arga blickar (nåja ibland får sig kanske maken en blick), plutar med underläppen, gråter så fort jag inte får som jag vill, (eh ok, jag gråter ju ibland men inte så fort jag inte får som jag vill).
Nåväl det är väl en fas, en väldigt jobbig dock, speciellt som det är sjukt varmt nu så vi kan liksom inte hitta på så mycket. Vi kan inte gå ut förrän vid 6 tiden på kvällen, en liten stund i skuggan, så parken är inte aktuell, poolen då men vår pool är avstängd av nån anledning, playdates men de ”kompisar” hon har har nästan alla börjat på dagis nu, ja ja snart är vi i Sverige och då kan vi gå ut igen och i höst ska hon börja nursery, hon kommer älska det.

Tack till alla som hört av sig efter förra inlägget, det är lite bättre nu och idag kommer maken hem OCH vi har en långhelg att se framemot, kristi himmelsfärd sammanfaller med Isra wal Miráj (profetens Ascension, typ uppståndelse om jag inte missuppfattat det), det ni. Iggy är ledig imorgon, maken på söndag så ja det blir lite upphugget men vad gör det. Jag tänkte ta några timmar här och där och låsa in mig i en skrivarbubbla. IMG_5598
IMG_5599

När det blir tyst och tomt kommer mörkret smygande

Imorse åkte mamma och igår åkte maken, plötsligt är jag ensam igen. När jag blir ensam med barnen och liksom inte pratar så mycket med vuxna har jag en tendens (som jag jobbar mycket med) att snurra in mig i riktigt destruktiva tankar. Jag känner hela tiden efter hur jag mår, letar tecken på allvarlig sjukdom så som hjärtinfarkt, hjärnblödning, cancer, framförallt cancer. Jag har liksom allt jag någonsin drömt om, snart måste det komma något som raserar det. Varför, varför skulle jag få vara så här lycklig när i stort sett alla andra får gå igenom en massa skit? Det här snurrar på helvarv, runt runt och till slut har jag gjort det till en sanning vilket gör att jag blir väldigt ledsen, låg, trött och obeskrivligt rädd. Ångesten trycker över bröstet så jag nästan får svårt att andas. All träning hjälper, yoga, mindfullness och terapi men vissa dagar blir det värre. Vissa dagar blir som mörka hål och jag faller, orkar ingenting fast jag vet att det ända som hjälper är att bryta mönstret, sticka iväg och handla, träffa en kompis etc.
Idag är en sån dag, jag känner mig ensam, rädd och liten. Lite yr i huvudet, trött och ja ledsen, väldigt ledsen, trots att jag inte har något att vara ledsen över, vilket är fruktansvärt löjligt och egoistiskt. Varför oroa sig innan man behöver liksom, onödigt, jag vet det, men ibland blir det bara en negativ spiral där jag är säker på att nåt är fel på mig eller barnen, just nu är det mest mig själv jag är orolig för, vilket inte hänt sen barnen kom (då ska man veta att jag tog 100 olika prover i februari och allt var bra, men jag tror att de missar nåt) Varför kan jag inte bara släppa det och leva nu, bara vara otroligt glad för varje dag allt faktiskt är BRA. Nej då är jag istället rädd för att om jag släpper tanken, DÅ, då kommer det hända. Fattar ni hur snurrig min hjärna är?? Jag förstår ju hur märkligt det här låter när jag skriver och läser det. Bra att få ut det med andra ord, då blir det liksom lättare att se hur märklig jag är.
Så där fick ni en bit av mig så här på måndagsmorgonen, en bit som jag inte är speciellt stolt över men som tyvärr är en ganska stor bit av mig i perioder.
Tusen tack för att du kom på besök mamma, snart ses vi i Sverige!IMG_5588
IMG_5589

Pizza

Lördag betyder, pizza och rödvin som ni vet vid det här laget. Idag tänkte jag baka en nyttigare variant som jag läst om, ska vara sååå god, smaka precis som vanlig pizza etc.. Eh, om man är van vid att ens pizza smakar som omelett med tomatsås på så absolut, min pizza brukar smaka mer av bröd med tomatsås.. Tyvärr, det godaste är sällan nyttigt, men försöka duger.. Om nån är intresserad av receptet får ni maila mig..
Sonen kände dock ingen som helst skillnad utan åt med god aptit, så det får nog bli den här degen till honom och ”vanlig” till oss.
IMG_5585
IMG_5584