Tyvärr kommer flera ur vår ”mammagrupp” flytta efter sommaren, jag kan knappt prata om det, tänker att om jag ignorerar det så kommer det inte hända, men det kommer det naturligtvis och det gör riktigt ont i hjärtat, tyvärr är det en del av att bo utomlands men man hoppas ju alltid att dem man håller kära ska stanna lika länge som oss.
Vi bestämde iallafall att vi måste föreviga tiden vi hängt ihop, i över 3 år, och ta lite bilder på barnen och vart är bättre personifierat Dubai än öknen. Sagt och gjort, picknick packat, alla ungar i bilarna lite lagom piffade. Så långt allt väl..
Sen då, jo alla barn somnar naturligtvis i bilarna, temperaturen ökar för varje kilometer, vinden börjar ta i, väl framme släpar vi ut nyväckta ungar i 42 gradig och typ mer eller mindre sandstorm. Lyckat?? Inte så värst, ingen ville le, de skrek för sanden va så varm, de grät, höll händerna för ögonen (såklart), ja ni fattar, kaos.
Efter mycket om och men, lite äppeljos i skuggan, mojnade vinden något och solen sjönk till det där perfekta ljuset, så även om det inte blev precis som vi tänkt (picknicken fick vi ha hemma i parken) och bilderna blev något stela där i början med ungar som var både hotade och mutade, fick vi till några riktigt fina, när barnen efter jos pausen släppte loss och sprang som galningar i dynerna.