Supermorsa?!?

Nja jag kommer nog aldrig få nåt pris i kategorin supermorsa men igår kände jag mig riktigt grym. Vi måste ju liksom hitta på nåt även om Rio springer iväg och skriker såfort jag tar fram hennes jacka eller overall. Bestämde mig för att vi skulle göra nåt juligt, helst julmarknad men vi hade bara drygt två timmar på oss så det blev lite tight. NKs julskylting brukar ju alltid va grym och det tar inte så lång tid, Iggy har dessutom tjatat om att få köpa nåt för sina egna pengar som han har i sin plånbok, så kunde vi kanske klämma in några julklappsinköp också tänkte jag. Sagt och gjort på med alla kläder (jag veeeet att de flesta gör det varje dag, jag är sååå imponerad ska ni veta, jag har liksom inte vanan så för mig blir det ett jätte projekt), tåget in till stan, Iggy somnar och missar hela julskyltningen och är sedan sur resten av tiden för att jag väckte honom. Hann klämma in några julklappar och julpappers inköp också. När vi kliver av tåget hemma, börjar det snöa, väldigt mycket snö måste jag säga. Iggy blir eld och lågor, min fantastiska bror (alltså tack Johan för sällskap och barnhjälp, vad gjorde jag utan dig) tar med honom ut, de leker i timmar medans jag städar upp i kaoset efter morgonen, lunchen, tvättar ett par maskiner, Rio sover så jag hinner tom läsa ett par rader i en tidning. När Malin kommer hem hade jag planerat att låna deras löpband vilket jag också gör men det går så sjukt dåligt, vad har hänt?? För bara några dagar sedan i Dubai hade jag inga problem att springa, nåväl bättre att göra något än inget alls som Malin sa, tack för barnvakt bästa Malin! Tillbaka hem, ge mini middag, byta bajs, middag till den stora, duscha honom, fixa middag till mig och bror (mest Johan som lagade dock), lägga den lilla, stora somnar i soffan till en film. Vart vill jag komma egentligen, vet inte riktigt, men när jag landar i soffan med ett glas vin och tänker tillbaka på dagen, så känner jag mig så jävla nöjd, stolt som orkar dra med båda ungarna in till stan mitt i värsta julstöket, cool som har 2 barn, två stycken som kallar mig mamma (hur gick det till? Jag är ju typ bara 23-24 år), grym som klarar av att dra hela lasset själv för tillfället (med hjälp av grannar och bror), att jag klarar det galant tom, även om jag tappar humöret ibland, hade någon sagt det till mig för några år sedan, när jag inte ens orkade gå ur sängen hade jag skrattat (om jag hade orkat). Nu vet jag bättre, livet förändras, det blir bättre till och med toppen även om man inte tror det när det är som mörkast, livet är vackert och jag är stolt över mig själv, mina barn, make, familj och vänner! Blev lite flummigt kanske men ni fattar, känslan när man faktiskt är tillfreds och känner sig nöjd med sig själv och sin situation, inte ofta man faktiskt tänker på det eller ger sig själv en klapp på axeln. Använder för övrigt stickad polo typ hela tiden och eldar ljus som en dåre, inte en helt optimal kombo kan jag säga men jag vill inte göra avkall på nåt av det. Iggy tycker det är ett märkligt land det här, mamma nu är det natt IGEN, och jättekallt!
bild 1-130bild 2-134bild 3-86

2 thoughts on “Supermorsa?!?

  1. Klart du är en supermorsa, Vet precis hur du menar när man känner sig så nöjd och tacksam så känner jag också påtagligare när jag är hemma i Sverige bland familj och vänner. Även om jag gör det här hemma också ibland men inte på samma sätt. Sverige är fantastiskt framförallt att besöka. Så roligt att läsa att ni har det mysigt. Vi saknar er kramar i massor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s