Party x2 och 10 månaders läppen

Ja vi fortsätter vårt firande, minst ett kalas per helg, den här var det två. Igår em var det en klasskompis kalas, på ett lekland (återigen kände jag mig sjukt lyckligt lottad som satt och pratade med ”klassmammorna” från 7 olika länder, allt i från revolutionen i Iran till indisk mat till norskt språk, vart får man sån mångfald? Härligt att mina barn får växa upp med massor av olika kulturer och religioner för den delen.)
Idag har vi varit på bästa kompisen Ulriks tigerkalas, succé naturligtvis! En trött kille däckade strax efter!
Dagen till ära fyller lilla roppan 10 månader, hon börjar mer och mer bli sin egen personlighet, tuff som få, drar sig inte för att rycka nappen ur storebrors mun för att stoppa i sin egen, dra han i håret när han sover eller ta hans leksaker, hon får igen men gråter sällan. Däremot har hon insett att pluta med underläppen när hon inte får som hon vill får pappan att smälta och mamman att skratta, behöver jag säga att hon använder det 1000 ggr om dagen??
Annars då? Jo poolen hela eftermiddagen, Bella på middag ljuvligt att se de små sitta och fnissa vid matbordet, över falukorv och en flaska vatten.  Maken har lagat fantastisk mat två kvällar, på raken (som alltid), lite vin och tv på det så är helgen fulländad!
Så har vi hunnit med lite kalas planerande, båda telningarna fyller ju snart, tiden går fort, julkort och annat smått och gott!
Nu sover maken i fåtöljen och jag ska sjuka ner lite djupare i soffan! Hepp!
bild 1-101bild 2-105bild 3-67bild 4-46

Mitt nya och gamla land och lite troende på det…

Den lille parveln, övar redan på arabiskan, han kommer definitivt gå om sin mor i arabiska kunskaper innan han fyller 5, får nog ligga i lite för att kunna hjälpa honom med läxorna så småningom.
Eftermiddagen bytte vi arabiskan mot Svenska kyrkan, när man är 3 får man gå på miniorerna, väldigt trevlig måste jag säga, det va middag, lek, pyssel och det hela avslutades med en liten andakt (på barns nivå med dockteater, psalm och bön) barnen va förvånansvärt lugna och vad som hänt med mig vet jag inte, för sista tiden har jag blivit så blödig så fort jag befinner mig i kyrkomiljö. I Palma började jag grina när vi besökte katedralen där en mässa pågick och idag när de sjöng tryggare kan ingen vara, fick jag återigen tråka ögonen. Blivit religös på gamla dar kanske, troligtvis inte men det är något med stämningen, så högtidlig på nåt vis och så tänker jag mycket på en vän som lämnade oss tidigt i somras och alla andra hemskheter som händer varje dag, förstår verkligen att människor söker tröst i den miljön (oavsett religon, jag menar jag är ju inte katolik och katedralen i Palma va just katolsk, går jag in i en moské känns det också högtidligt), präster är fantastiska både i glädje men framför allt i sorg.
Nytt prästpar här också, supermysiga, präster är ett speciellt släkte, även om jag inte direkt har någon tro så finns det en trygghet på nåt vis, svårt att förklara.
På vägen hem fångade jag Dubais skyline mitt i solnedgången, Burj Khalifa längst till vänster, ser overkligt ut på nåt vis. Otroligt tacksam över att få uppleva att bo här, man blir lätt hemmablind och missar allt storslaget runt omkring sig.bild63bild64

Min dag i bilder

Vi kör väl en sån, det var länge sedan sist…

Började dagen med frukost i nattskjortan, med mörka ringar under ögonen efter en natt med dålig sömn

Skolor och dagis firar Eid även idag så Iggy var ledig, fick gå in och leka en stund hos Bella medans Rio sov förmiddag.

Åkte och fixade några kostymer och annat pyssel inför alla kommande kalas. Alltså de här butikerna är ljuvliga, det finns ALLT, skulle kunna gå där i timmar, blir sjukt inspirerad till en massa saker, lite svårt att fokusera med två små barn dock.

Båda barnen somnade efter lunch, passade på att lata mig lite.

Badade, känns som vi inte gör annat än badar och det gör vi inte heller, minst en gång om dagen, för varmt att gå i parken (44 mitt på dagen idag)

Middagen intogs på kulinariska gyllene måsen. Maken har som bekant en hel del jobb att stå i så ja vi ser honom knappt, orkade inte tänka på middag idag helt enkelt, ibland får man göra det enkelt för sig. En kul grej, de får tydligen inte sälja läsk till happy mealen här, bara jos, intressant.

Nu sover de små liven, även maken, kollar en film jag sett flera gånger förut, ska knyta mig så fort Rio tankats om en timme, hepp!

bild 1-99bild 2-103bild 4-45bild 1-100bild 3-66bild62

Syskon

Så härligt att se att de här små liven som vi producerat tycker så mycket om varandra och att de nu börjar ha lite ”nytta” av varandra. Rio älskar att titta på alla Iggys upptåg, hon skrattar så hon kiknar när han busar med henne och jag tror faktiskt att Iggy tycker det är kul när hon sitter med när han pillar med sina saker, ja inte om hon tar något han vill ha förstås men om hon leker på hans sätt får hon gärna va med. Han blir alldeles förkrossad om hon hunnit somna när han kommer hem från dagis, jag hoppas, som alla föräldrar antar jag, att de kommer ha mycket roligt tillsammans genom livet och alltid finnas där för varandra som min bror alltid finns för mig.
Det där med att klä sina barn lika är inget för mig, eller klä mig själv eller maken lika med barnen heller för den delen, andra får gärna göra det men jag har svårt för det, kanske för att de har olika kön, men jag har svårt och tro att jag hade gjort det även om de varit av samma kön, dock finns det undantag som ni ser. Jag går inte och köper en ny rosa UV dräkt (det ända som finns förutom blå, gillar inte ens rosa ju), när vi har en fullt fungerande som Iggy växt ur, nej då får de faktiskt va lika men med en röd hatt för att bryta av lite iallafall. Alla tror att Rio är en pojke och att Iggy är en flicka, kan verkligen inte förstå att det ska vara så svårt att se…bild 2-102bild 3-65bild 1-98

Hemma igen…

Så va en fantastisk semester till ända och vi har efter en lång flygresa landat i Dubbi igen. Sista dagarna fortsatte som de andra, strosande, god mat, strand, lekpark, shopping och häng. En dag öste det ner så mamma och pappa tog Iggy till ett akvarium det tyckte han va super spännande, maken har jobbat ganska mycket men som tur är har jag ju haft hjälp av många andra armar. ”Stads” semester är väl inte egentligen helt optimalt med två små barn som inte vill sitta i vagnen utan springa/krypa runt, men det har gått väldigt bra och de har båda slocknat i vagnen på alla restauranger vi besökt, underbara ungar!
Sista dagarna handlade ju en del om att säga hejdå till alla som droppade av, dag för dag. Ja ni vet ju vad jag tycker om avsked så det va gråtfest av rang. Tyvärr har Iggy ärvt den sidan av mig och vägrar säga hejdå, vänder sig om och säger NEJ! Han gråter inte men visar tydligt att nej du ska inte gå någonstans, stanna hos mig. Värst va när Johan skulle åka och han inte skulle säga hejdå men ångrade sig när han gått och sprang efter, Johan Johan vänta, som redan hunnit långt ut på torget, då bröt jag ihop, blev en så filmisk scen på nåt vis, kommer aldrig glömma det.
Nåväl nu är vi hemma, trötta men fyllda av många fina fina minnen, tack alla som va med det här får vi göra om snart igen!
Nu kör vi vardag i två dagar innan långhelg väntar, ska fira Eid igen, det passar mycket bra just nu tycker jag! Träning och tjejmiddag står på agendan…bild60bild61