Mitt nya och gamla land och lite troende på det…

Den lille parveln, övar redan på arabiskan, han kommer definitivt gå om sin mor i arabiska kunskaper innan han fyller 5, får nog ligga i lite för att kunna hjälpa honom med läxorna så småningom.
Eftermiddagen bytte vi arabiskan mot Svenska kyrkan, när man är 3 får man gå på miniorerna, väldigt trevlig måste jag säga, det va middag, lek, pyssel och det hela avslutades med en liten andakt (på barns nivå med dockteater, psalm och bön) barnen va förvånansvärt lugna och vad som hänt med mig vet jag inte, för sista tiden har jag blivit så blödig så fort jag befinner mig i kyrkomiljö. I Palma började jag grina när vi besökte katedralen där en mässa pågick och idag när de sjöng tryggare kan ingen vara, fick jag återigen tråka ögonen. Blivit religös på gamla dar kanske, troligtvis inte men det är något med stämningen, så högtidlig på nåt vis och så tänker jag mycket på en vän som lämnade oss tidigt i somras och alla andra hemskheter som händer varje dag, förstår verkligen att människor söker tröst i den miljön (oavsett religon, jag menar jag är ju inte katolik och katedralen i Palma va just katolsk, går jag in i en moské känns det också högtidligt), präster är fantastiska både i glädje men framför allt i sorg.
Nytt prästpar här också, supermysiga, präster är ett speciellt släkte, även om jag inte direkt har någon tro så finns det en trygghet på nåt vis, svårt att förklara.
På vägen hem fångade jag Dubais skyline mitt i solnedgången, Burj Khalifa längst till vänster, ser overkligt ut på nåt vis. Otroligt tacksam över att få uppleva att bo här, man blir lätt hemmablind och missar allt storslaget runt omkring sig.bild63bild64

En tanke på “Mitt nya och gamla land och lite troende på det…

  1. För mig infinner sig ett lugn och en slags återhämtning när jag går in i en kyrka. Inte så mkt med tro att göra men det är ofta en vacker plats där man får möjlighet att tänka och känna efter lite. Kanske ge de som inte finns bland oss längre en tanke, tända ett ljus och bara sätta sig ner i den så otroligt rogivande platsen. Jag fäller ofta många tårar när jag väl sätter mig där, känns på ngt märkligt sätt dom man är nämre de som lämnat oss. Kul att Iggy läser arabiska, fasen det gäller att passa sig så att han inte går om mig😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s