Genrep

Morgonen började med bebisfrukost här hemma (glömde fota), min norska kompis Malin har varit snäll och bjudit in mig i deras norsk/svenska ”mammagrupp”, idag var det min tur att bjuda hem, mycket trevligt.
Hämta liten på dagis hem och sova, alltid spännande att se om man får båda att sova samtidigt, idag gick det sådär, låt oss sägas här, jag har världens starkaste rullaövermattkantmuskler, båda har somnat på det viset. Med tanke på hur många timmar jag lagt på det borde jag vara smal som en pinne men icke (kan ha nåt med den påsen polly jag tycker jag är värd varje kväll).
När liten vaknar drar vi till poolen och badar med Bella eller Isa-Bella som Iggy numer säger.
Hem och äta middag och det är väl egentligen här genrepet börjar, maken kommer inte hem (han har alltså inte försvunnit utan är på jobbmiddag), jag är själv hela dagen OCH kvällen, det är ju så skönt när maken kommer hem och hjälper till vid läggning. (missförstå mig rätt det är inte synd om mig på nåt sätt för jag har en massa hjälp men maken är ju ändå maken). Det börjar bra Mini är pigg och sitter snällt i sin stol när jag och liten äter, när jag sedan ska fixa flaska till henne brister det lite och hon blir galen av både hunger och trötthet. Vattenkokaren som i vanliga fall är blixtsnabb känns väääldigt långsam medans hon skriker och skriker i sin vagn (ungefär här börjar jag få panik över att jag snart kommer vara ensam med båda hela dagarna och nätterna i tre veckor, herregud hur ska det gå, mamma jag stannar nog alla tre veckorna), när jag svettig kommer ut i vardagsrummet hänger liten på vagnen och säger mummy is coming, mummy is coming io. Just där och då stannar mitt hjärta av kärlek, herregud de där två små älskade ungarna kommer ta hand om varandra vad som än händer. Ögonen fylls av tårar och de där ensamveckorna känns plötsligt väldigt enkla, vi hjälps ju åt liksom, alla på sitt sätt. (Att han 10 min tidigare slagit henne i huvudet med sen dagisgjorda pirathatt är som bortblåst), han älskar verkligen sin syster, helt fantastisk känsla.
Läggningen går sisådär men bara tanken av det som utspelades tidigare känns allt som en dans, cheezy I know men alla som har barn förstår vad jag menar.

Liten har inte fastnat på bild idag bara den där glamour drottningen och ja, mamman.
Nu film i soffan, jag väljer!

ImageImage

4 thoughts on “Genrep

  1. Härlig reflektion, Hanna, njut av de där små, attan vad fort det går, helt plötsligt är de stora och vad tog tiden vägen liksom. Det ser vi framemot, 3 veckor… Välkomna!

  2. Känner igen det där:) herregud vad Rio har blivit stor! Tiden flyger verkligen iväg!

    Ni får komma ut till lidingö och hälsa på:)

  3. Jag kommer finnas på cykelavstånd och du vet att det bara är att ringa så kommer jag. Och som du vet ”vi” som inte har barn vet allt och är liksom bäst på ämnet så det kommer gå galant 🙂 ha ha nej men allvarligt jag finnas alltid att ringa om det kniper. (tänk på mig lite som farbror Erik)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s